0

Vem är jag????

NU SKA JAG SNACKA HBTQ+ IGEN! ÄR DETTA JOBBIGT/PROVOCERANDE/IRRITERANDE/UTTJATAT SÅ ÄR DÖRREN DÄR BORTA. PUSS.
 
Jag vet inte om jag är den enda. Men jag funderar över mig själv konstant. Jag funderar över vem jag är och vem jag vill vara, jag funderar över mina goda sidor och hur det påverkar andra. Jag funderar över mina dåliga egenskaper och hur dessa kan förbättras. Jag funderar över vilka känslor jag har, om jag har några. Jag funderar över människorna i mitt liv och hur de förbätttrar eller försämrar mig och mitt liv. Jag funderar över vad som är viktigt för mig och vad jag vill lägga den lilla energin jag råkar ha på. Dessutom funderar jag konstant över min identitet. Sexualitet, könsidentitet, könspresentation och åsiktställning i olika frågor. Kanske är det för att jag är en fundersam person, jag bor mest inne i mitt huvud och då har man tid för att tänka på sånt här. Eller så är jag bara väldigt självupptagen haha.
 
I alla fall. Sexualitet och könsidentitet är ofta på tapeten för mig eftersom att jag läser om det rätt mycket och därför reflekterar över nya saker med mig själv som utgångspunkt. Jag har också en stark tro på att både genus och sexualitet kan och är väldigt flytande. Man behöver inte identifiera sig som något specifikt hela tiden. Bara för att jag kom ut som Bi/pan/multi/queer i sommras betyder inte detta att jag kan ändra mig och inse att jag hade fel, eller att helt enkelt känna något annat för stunden. Därför funderar jag mycket över det och reflekterar över mina känslor till mig själv och min sexualitet. Att acceptera mig själv tog ett tag av många års nertryckande av känslor jag inte ville ha, så att hela tiden reflektera över det är även ett sätt att skaffa självacceptans, tycker jag.
 
Så, in på den lite personliga delen av det här igen. Är jag inte pan mer?? Vad är jag annars i så fall? Jani. På senaste tid har jag kännt mig väldigt icke-mitten, vilket delvis kan bero på att jag nu är tillsammans med en tjej. Men då jag ställt mig den hypotetiska frågan "skulle jag kunna göra något med en person som identifierar sig som en kille?" så har jag genast kommit fram till att det skulle kännas märkligt och, helt ärligt, lite obehagligt. Frågan "skulle jag kunna bli kär i en person som identifierar sig som kille?" är däremot svårare. Inte just nu, självklart. Men om vi igen tänker hypotetiskt så skulle även det kännas märkligt, men jag är inte helt emot det. Homosexuell men Panromantisk? Kanske? Ordet är ju inte det viktiga, men jag älskar ord. Så just nu identifierar jag mig som Homoflexibel eller kort och gott Queer.
 
Nästa del! Könsidentitet! Spännande!
Jag identifierar mig som kvinna. Tjej. Hona. Flicka. Dam. kalla de vad ni vill. Jag är kvinna, jättemycket kvinna. Är jag helt cis dock? Näe. Jag föddes till kvinna, identifierar mig som kvinna men har vissa perioder i mitt liv då jag känner att mitt mentala kön är mera åt det icke-binära hållet (trots att jag fortfarande är kvinna). Då störs jag av mina bröst och går mer i sport BH, skulle jag råka ha mens är det väldigigt ångestfyllt, jag väljer kläder som är mer könsneutrala och har på mig mindre smink. Men skulle någon fråga mig så skulle jag svara att jag absolut är kvinna. Detta är ju i rätt stor kontrast till min "vanliga" identitet (den som  jag råkar ha största delen av tiden (inser att jag låter bra schizo här, men kan vi alla bara komma överens om att vi identifierar oss olika i olika situatuoner? om ni inte håller med, så fundera på saken)) som är en rosa/lila-älskande typ som helst har på sig klänning eller kjol och som sminkar sig och använder tjejig parfym. Vanligtvis är mitt sociala kön väldigt stereotypiskt kvinnligt.
 
Skulle jag identifiera mitt kön skulle det vara "Demigirl". Alltså jag är kvinna, utan och innan, men under vissa stunder så känner jag mig icke-binär och mer "hen". Kan också tillägga att dessa dagar förekommer kanske under en period på en vecka med rätt långa mellanrum. Ändock, viktigt att reflektera över eftersom att det har med min identitet att göra.
Anledningen till att detta är intressant är att jag får uppleva dyrfori över mina "tjejiga" drag under dessa dagar vilket är intressant. Jag ser på mitt "långa" hår och min kurviga kropp och är väldigt, väldigt missnöjd. Jag kan inte ens föreställa mig att känna det varje dag, som måånga transpersoner/ickebinära gör.
 
Så vad vill jag ha ut ifrån detta långa inlägg? Dels vill jag uppmuntra till att med jämna mellanrum fundera över er identitet  och plats i livet, Spela roll om du e hetro och cis, det finns så mycket annat att reflektera över. Jag tror stenhårt på att det gör oss till bättre människor.
Jag vill också trycka på att ens identitet är flytande och inte behjöver vara stabil, detta kan gälla en själv med. Jag som kommit ut som pan behöver inte hålla kvar vid det utan kan en dag säga "Idag är jag lesbisk!" och sedan vara lesbisk ett par månader för att sedan bli pan igen. Att ändra sig är okej och helt normalt.
Dels var väl det här även et sätt att lätta på mina känslor en sväng. Lätta på trycket i min hjärna, vanligtvis hade jag skrivit det privat men just nu kändes det som att det faktiskt kunde göra någon nytta. Jag hoppas det i alla fall.
 
Kram på er
 

Kommentera här: