0

Mitt 206

Att försöka förklara mitt år i enkelhet är lite för mycket begärt. Men jag ska försöka. I korthet var mitt 2016 ett "topp och dal"- år. Många riktigt bra saker har hänt men även en del som har varit riktigt jobbiga. Jag tänkte försöka gå igenom året i fjärdedelar, eftersom att det är så det känns att det är uppbyggt. 


Januari till början av mars var en arg del. Jag ville festa och dansa med folk jag inte kände. Jag bar min ensamhet som en krona och ville bara vara ung och känna något. Jag såg Imagine dragons live för andra gången pch stod nästan längst fram, jag var på ett ungdomsseminarium där jag träffade massa intressant folk, jag fick se min mamma få ett pris av presidenten. Jo det var ändå bra. 

Mars- mitten av juni var en glad del. När jag ser på den tiden ser jag nästan bara ljus. Jag träffade fin och efter ett tag var vi tillsammans, jag åkte till Paris och Barcelona, jag skrev mina sista prov, jag promenerade massa och lyssnade på musik och i slutet av det hela tog jag studenten och fick spendera morgon, dag och natt med familj, vänner och flickvän. Jag började snabbt därefter att jobba och vid midsommar, som spenderades vid havet med fin, så tar den här delen slut. Var utan tveken de bästa månaderna på året, om intebland de bästa månaderna i mitt liv.

Sen kom sommaren. Mellan juni och mitten av augusti minns jag inget nästan. Jag jobbade som en robot men mådde inte alls bra. Min hjärna stod stilla som att den hade fastnat i lera. Visst hittar jag bra saker från sommaren. Mina arbetskolleger ochbdet roliga jag hade med dem (jag+Jannica+Anna var dreaaamteeeeam), fina sommarkvällar med vänner, min födelsedag och en ny tatuering. Men sommaren var absolut inte min favorittid. 

Så började jag skolan. Det kändes som att hoppa på gymnasiet igen ungefär. VUX-servitör med 9 andra elever med alla olika bakgrund och historia. Fram tills 2016s slut skulle jag kalla den här delen som den stabila. För det var så det kändes. Stridssåren från sommaren läktes, ibland revs de upp, men det känndes ändå bättre. Att bo i Västernäs med fin och kaninerna, gå i skola, jobba, ungås med vänner, festa för att det är KUL  inte för självdestruktion. Det var ett ok avslut ändå på det här året. 

Nu är det bara att blicka framåt typ. 2017 hoppas jag på att blir ännu bättre och jag kan inte ens börja försöka fundera vad som kommer att hända för lilla mig. För ett år sedan hade jag aldrig trott att mitt liv hade sett ut som det gör nu. Allt kan verkligen förändras snabbt. 

Kommentera här: