Vi shoppade och strosade runt i Åbo i väntan på bussen mot Hessa. Denna tröjja köpte jag inte då 30€ sved lite väl mycket. En tubhalsduk, hatt, sminkborse och linne hittade jag dock. Allt för mindre än 15€!
Åkte buss till Helsinfors där vi sedan dödade tid genom middagsätande och fönstershoppande. På spårvagnen kände jag mig hemma. Just denna, 7A, åkte jag hela tiden under våra musikalresor.
vi hittade till arenan! Kom in och köade, massor, och kom sedan in i spelsalen. Vi stressade inte men lyckades endå få typ de bästa plaserna. Precis framför scenen, nästan längst fram. Allt var så overkligt.
Det var ett evigt väntande, förbandet sunset sons var faktiskt rätt bra denna gång. Mycket bra musik! Våra fötter dog och vi tog emot vattnet som vakterna skickade åt oss i publiken.
Så mörknade allt äntligen och våra låtaasdrakar kom ut på scenen. Vi var så nära att vi kunde se Dans skosnören. Härregud.
Trots att vi sett allt förut egentligen, så var det samma känsla. Tacksamheten skrek högst. Sedan kom glädjen och chocken. Detta bands musik har tagit mig igenom de tristaste dagar. Deras musik symboliserar så mycket för mig så det handlar inte bara om lyricen och tonsättningen. Det var känslan det gav mig, och det var så mycket starkaren än förra gången då vi satt på läktaren.
Det avslutades på bästa sätt. The fall. En låt jag sedan senaste gång vi såg dem fått upp ögonen för. Allt var så underbart, röda löv, hela publiken som sjöng med. Overkligt.
Vi kämpade lite med att ta oss tillbaka till centrum (Men problemlösare som vi (host Adeline) är så löste det sig) vi hittade ett donken och satt där tills vår buss tillbaka till Åbo skulle gå iprincip. Å här sitter vi nu. Om 1,5 timme är vi framme och imorgon går båten löjligt tidigt. Tur att vi har hytt!
